Borta bra men hemma bäst

Jag kan inte riktigt förstå det... Jag är hemma! Australien livet är över och här hemma är allt precis som vanligt.

Jag landade för nästan en vecka sedan. I fredags kväll klev jag ut i den lagom svalkande kylan på flygplatsen i Göteborg. Dom enda som visste att jag skulle komma var mamma och pappa. Min älskade syster blev så chockad när jag kom ut och kramade henne att hon knappt ens han bli glad och min kära bror kunde inte hänga med till flygplatsen. Hans reaktion fick jag något senare när jag öppnade ytterdörren här hemma. "Kommer ni med bilen nu...?" frågar han mamma och pappa, som han förväntade sig skulle komma in genom dörren. Jag klev in i köket och i bråkdelen av en sekund log han precis som vanligt, men sen kom chocken. "Vaa.. Vad gör du här?" stammade han samtidigt som han slog armarna om mig. Det kunde inte ha blivit bättre!

Utöver hans reaktion har jag sett otaliga ansikten spricka upp i chockerade leenden. Min moster tog flera steg bakåt i rena förvåningen och dundrande ner och uppför trapporna kom mina kusiner. I kyrkan tävlade dom om första kramen och det blev många glädjetjut.

Sammanfattningsvis kan jag helt enkelt avsluta med att säga att jag aldrig någonsin känt mig så välkommen någonstans tidigare.