Om vi vinner en miljon...

...då ska vi åka till Australien. Så gick snacket runt matbordet när jag var liten. Inte kunde jag föreställa mig det som nu är verklighet. Familjen är här och delar min verklighet med mig, och jag har själv släpat min backpack land och rike kring och upplevt de två bästa månaderna i mitt liv.

Efter Byron Bay, där jag skrev det senaste inlägget har jag gjort mycket. Första stoppet var Coffs Harbour där jag uppsökte en telefonkiosk och ringde min kära mamma. Historien går nämligen att för 26 år sedan fick hon ett liknande samtal från en liknande telefonkiosk. Då var det min pappa i andra änden. Han och hans kompis hade hittat ett mynt på gatan och då klockan var sen natt i Sverige ville de inte ringa och väcka sina föräldrar. Bland deras kompisar fanns inte heller någon större valmöjlighet, då alla fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Men mamma bodde själv och trots att det ännu inte låg någon romantik i luften mellan dom två blev det hon som fick ta emot det där telefonsamtalet från en telefonkiosk i Coffs Harbour.

Nästa stopp var Newcastle där jag träffade massa trevligt folk och bland annat spenderade en hel kväll med att göra timtam slams och ha allmänt skoj. Stranden besöktes flitigt och jag kunde njuta av sol och avslappning.

Efter Newcastle blev det Sydney och Canberra. I Sydney turistade jag i största allmänhet och kunde inte greppa det faktum att jag verkligen satt vid operahuset och drack kaffe. Jag spenderade även några dagar hos en kompis jag lärt känna på resan och hängde med henne till Hillsong på lektioner (Hon pluggade där) och gudstjänster. Så småningom blev det dock dags att lämna den delen av resan och jag fortsatte till Canberra.

I Canberra bodde jag hos vänner som pappa lärde känna på sin resa. Dom var hur goa som helst och tog mig runt hela staden och visade alla platser av turistintresse. Jag bodde hos dom en natt och därefter hoppade jag på min sista Greyhound buss och tog mig tillbaka hem till Melbourne.

Nu har jag spenderat en vecka här och i två dagar har jag haft sällskap av min kära älskade familj från Sverige. Det är helt ofattbart och underbart att ha dom här och jag är tacksam över att veta att jag ska få spendera två hela veckor till med dom.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra när dom har åkt, hur länge jag ska stanna och vart, men det har jag tid att grunna på senare. Just nu ska jag bara bara njuta!