Footy at the G

I lördags kväll satt jag på tåget från Glen Waverly med J, P och två av deras vänner. Destinationen var Melbourne Cricket Ground, även känt som the MCG, och the Dreamtime game mellan Richmond Tigers och Essendon Bombers. Australiensisk fotboll. Fast fotboll vet jag inte riktigt om man kan kalla det. (Jag tänker inte ens ge mig in i att överhuvudtaget försöka förklara hur det funkar. Och för den delen är jag inte helt säker på att jag helt och hållet förstår det själv.)

Kvällen började med en Aussie klassiker: meatpies, och J kunde inte låta bli att ta kort. Johanna eating Meatpies at the footy. Can't get much more Aussie than that.

Den enorma stadion, som rymmer 100,018 personer, fylldes sakta med säkert och vid 7 släcktes de enorma lamporna ner och arrangemanget började med auboriginska uppträdanden. Det var oerhört läckert att se. Så småningom drog footy matchen igång, men ska jag vara helt ärlig höll jag nästan på att somna i den två första kvartslekarna. Dock tyckte även J att matchen så långt var väldigt tråkig, så det är i alla fall inte enbart mitt sportintresses, eller snarare bristen på sådant, fel.

När tredje och fjärde kvartslek spelades var det dock betydligt intressantare. Gradvis kunde man känna hur publiken agerade som en. De sista tio minuterna var de bästa och när Richmond gjorde ett av sina sista mål vrålade de 83,563 tittarna som en. Det var en mäktig känsla. Samtliga jag gick med var dock Essendon fans och detta innebar tyvärr att jag inte riktigt drogs med i glädjeyran när Richmonds lagsång gick igång då slutsignalen ljudit.

Allt som allt kan jag dock säga att besöket var helt klart värt. Jag vet inte om jag själv skulle välja att betala för att gå, men blir jag bjuden säger jag nog inte nej. Jag hoppas bara att det går bättre för Essendon nästa gång!