Long time, no blog post

Det var ett tag sedan jag satte mig ner och skrev ett ordentligt blogginlagg nu. For tillfallet ar jag i Noosa och njuter av den underbart harliga atmosfaren som det har stallet har. Vad har jag gjort sedan sist da? Massvis!

Sedan jag avslutat 14 dagars turen i Darwin har jag:

Utforskat Darwin
Checkat in Cairns
Tagit dykarcertifikat
Hangt i Townsville
Njutit av det ljuvliga Magnetic Island
Seglat med tallshipet Solway Lass
Besokt the town of 1770
Chillat i Rainbow Beach
Campat pa Fraser Island
Och nu ar jag har i Noosa.

Oj, vilken lista det blev?! Och allt detta pa ganska precis 4 veckor.

Darwin var ett ganska nice stalle. Jag spenderade ganska mycket av min tid dar med att bara vara for mig sjalv och vila och organisera mitt liv. Hostellet jag bodde pa var dock katastrofalt. De var mitt uppe i omfattande renoveringar och det fanns inte ens ett kok. De tva dagar jag spenderade dar levde jag darfor pa Toast&Nutella-dieten. Detta tog mig tillbaka till underbara minnen av forra sommarens Varbergsresa med A och E, men jag kan inte riktigt pasta att jag langre njuter lika mycket av nutella som jag en gang gjorde.

Flyget fran Darwin gick mandagen den 27 augusti och tog mig fran Northern Territory's fuktiga hetta till Queenslands nagot mysigare sommarsoliga semester landskap. Jag kan dock inte saga att jag tyckte om Cairns sarskilt mycket. Jag vet inte om det berodde pa hostellet eller bristen pa ork till socialt umgange, men det var i vilket fall som helst inte min favorit stad.

Efter att ha tillbringat tva lagom lata dagar i Cairns med att ligga och sola vid strandomradet lagunen paborjade jag en 5 dagars kurs for att ta dykarcertifikat. De tva forsta dagarna tillbringades pa skolan med teori och pooltraning. Att ta mina forsta andetag under vatten var en underlig och valdigt spannande upplevelse, men snart borjade aven det kannas relativt naturligt. Innan forsta dagen var slut hade vi redan varit nere pa 4 meters djup och lyckats med konststycket att svava i neutralt flylage.

Den tredje dagen flyttade vi ombord pa baten Scubapro och gav oss ivag ut for att utforska stora barriarrevets magiska varld. Vi gjorde tva dyk med varan instruktor den forsta dagen, men nastan hela mitt fokus lag da pa sjalva dykningen och de vackra omgivningarna och fiskarna fick vanta. Dock fick jag pa det andra dyket gora ett nara mote med vad som skulle komma att bli min nya favorit fisk. Moon Wrasse.

Jag hade tillsammans med de forsta dykarna i min min grupp tagit mig ner langs linan till bottnen och vantade pa var instruktor och nagra efterslantare. Detta var ogonblicket da denna lilla mediumstora fisk, med ett ansikte skimrande i regnbagens alla farger, simmade upp till mig. Efter att ha utforskat min omedelbara narhet borjade den nafsa pa den tofs som satt runt min handled och jag tittade forvanat pa och holl mig sa stilla som mojligt. Snart hade dock efterslantarna hunnit ikapp oss och vi simmade ivag fran linan och den lilla, nu skramda, Moon Wrassen.

Andra dagen gjorde vi de tva sista dyken for att fa varat certifikat och darefter fick vi ge oss ivag pa egen hand i vara Buddy pairs. Det var riktigt coolt att simma runt dar pa egen hand och bara lata mig fashineras av allting runt omkring mig. Jag hittade Nemo ett par ganger, men efter ett tag borjade oronen krangla och jag och min buddy bestamde oss for att ge oss ivag tillbaka till baten. Resten av eftermiddagen var mindre rolig. Mina oron fortsatte krangla och trots att jag klarat mig den forsta dagen fick jag min dos av sjosjuka.

Nar kvallen och natten kom borjade det forberedas for nattdyket. Jag bestamde mig for att forsoka delta trots mina oron och det ar ett beslut jag ar oerhort glad over. Jag fick se 2 hajar och mota den, over 100 ar gamla, massiva skoldpaddan Brian.

Sista dagen var desto roligare. Jag hyrde mig en kamera och simmade runt och tog kort pa det mesta. Lyckades inte fa nat kort pa Nemo, men dock hans kusin. Jag fick svava mitt i ett stort stim av bla gra fiskar och jag lyckades ta ett rent lyckokort pa en Moon Wrasse, som ju som jag skrev innan ar min nya favorit fisk.

Jag stannade ytterligare en dag i Cairns efter att ha kommit tillbaka fran batturen, men den 6e september hoppade jag pa min forsta Greyhound buss och gav mig av till Townsville. Hostellet jag hamnade pa i Townsville var mer anpassat for folk som bor mer permanent och jag beslot mig snabbt for att nasta dag aka ut med farjan till Magnetic Island. Det var ett oerhort bra beslut for de dagar jag tillbringade pa Magnetic Island var nagra av de basta dagar jag haft pa den har resan so far. Jag traffade en tjej som jag kom jatte bra overens med och tillsammans vandrade vi runt typ halva on och besokte manga av de bukter som fanns pa ons nordostra del. Vi vandrade upp till fortet som ligger pa en av kullarna och tog det i alldeles lagom takt. Har och var stannade vi och satt och pratade medan vi tittade pa den ena suverant vackra utsikten efter den andra. Jag gick aven pa ett sanctuary (typ zoo) och fick halla i en hel massa olika australiensiska djur. Dar ibland en Koala!

Lordagen den 10e lamnade jag paradiset, som forresten paminde mig en hel del om Hoga Kusten, och begav mig till Airlie Beach. Val dar checkade jag in for min 3 dagars kryssning med Solway Lass. Pengarna jag spenderade pa denna bat tur var oerhort val spenderade. Detta var den forsta av alla mina turer da jag inte kant nagon stress over allt som ska ses. Jag kunde vila och ligga pa dacket och sola och sitta i natet i foren och lasa en bok utan att fundera over vad som skulle goras har nast. Ledorden var verkligen avslappnat och prestationslost. Ombord pa Solway Lass larde jag aven kanna en massa trevligt folk. Medelaldern var formodligen en bra bit over 30, men jag trivdes som fisken i vattnet. Vi blev ett riktigt harligt litet tjejgang jag och de 3 tjejerna som jag delade kabin med.

Vad sag jag da pa den har turen? Forutom ett antal valar pa avstand fanns det aven underbar natur att betrakta och vi tog oss runt till ganska manga turistiga destinationer under turens gang.

Forsta dagen var det Whitehaven Beach som var det stora stoppet. Sanden ar bland den finaste i varlden, om inte en allra finaste, och den ar ofantligt vit. De forsta stegen barfota kandes som att promenera i mjol. Pa eftermiddagen fick vi se pa medan besattningen hissade segel och darefter njot vi av friden som uppstod nar motorljudet plotsligt tystnade. Solway Lass ar som sagt ett tall ship. Oversattningen segelfartyg tacker dock inte riktigt in det faktum att det ror sig om ett riktigt gammeldags segelfartyg som mer liknar ett priatskepp an nagot annat. Att hissa segel var ett omstandigt jobb, men det var verkligen en upplevelse att se och fa vara med om.

Formiddagen den andra dagen var det snorkling och dykning som gallde. Jag hade valt att snorkla och simmade runt och flaktade vatten pa diverse Clams och Christmas Tree Worms. Jag spanade aven in ett par tvattstationer dar fisken cleaner wrasse ater smuts som fastnat pa andra fiskar. Aven pa eftermiddagen fanns det mojlighet att snorkla, men jag valde da istallet att sola och njuta av min bok. Ett litet avbrott gjordes dock for att kasta mig ut fran baten i lianen som hangde fran en bom hogt uppe i masten. Mannen verkade fa hang pa det dar med lianen mycket fortare an oss tjejer, men skam den som ger sig. Jag gjorde ett par forsok, men forst dagen dar pa lyckades jag knacka koden och kunde kasta mig ut i olika mer eller mindre faniga positioner. Detta var enda gangen under kryssnignen da jag kunde marka alderskillnaden pa mig och ovriga passagerare, men oj vad glad jag var at att fa njuta av att vara barn ett tag till.

Forutom mina akrobatiska ovningar i lianen gick vi aven iland pa South Mole Island den sista dagen. Vi gick en vandringsled upp i kullarna och kunde pa toppen njuta av en makalos utsikt med bland annat en vy over varat skepp fran ovan. Efter vandringen hissade vi segel for sista gangen och begav oss i lagom sakta mak tillbaka till Airlie Beach.

I Airlie Beach stannade jag en natt innan jag kvallen dar pa tog midnattsbussen till Agnes Waters och the town of 1770. Efter 5 veckor pa resande fot traffade jag har de forsta svenska backpackarna pa min resa. Vi lag pa stranden och lapade sol en bra stund for lange och for forsta gangen i Australien blev jag ordentligt brand. Detta lilla samhallet hade dock inte jatte mycket att erbjuda och morgonen dar pa reste jag vidare till Rainbow Beach.

Rainbow Beach var nice. Jag hittade trevligt folk att hanga med och pa lordagen hyrde jag surfbrada tillsammans med en danks kille jag traffat pa hostellet. Vagorna var nast intill oexisterande och det vi gjorde kan knappast kallas surfing, men jag hade riktigt roligt och det ar ju det som raknas.

Pa sondagen lamnade jag Rainbow Beach pa min 3 dagars camping trip pa Fraser Island. Turen var en sa kallad Tag Along tour, vilket innebar att 4 grupper om 8 personer kor fyrhjulsdrivna bilar pa egen hand efter en ledarbil. Att aka 4WD i mjuk sand var ytterligare en ny upplevelse i mitt liv, men inte en upplevelse jag kan pasta att jag njot sarskilt mycket av. Varan tag driver (foraren i ledarbilen) korde som en galning och brot i princip alla de riktlinjer vi fatt pa sakerhetsgenomgangen. Dock var Fraser Island en oerhort vacker plats. Det ar varldens storsta sando och det finns manga oerhort vackra platser att besoka pa on.

De stora stoppen jag gjorde med min tur var: Lake McKenzie, Champagne Pools, Indian Heads, Skeppsvraket Maheno, Eli Creek och Lake Wabby. Pa det har stallet har jag inte mojlighet att ladda upp bilder, men det kommer sa smaningom.

Val tillbaka i Rainbow Beach borjade jag nasta morgon med att handmata vilda delfiner i Tin Can Bay. (Btw det namnet pa svenska hur kul ar inte det: Platburks bukten. Hahaha!) Detta var en san dar sak som jag ar glad att jag gjort, men mest bara for att jag har kunnat pricka av en sak till pa den dar listan av saker att gora innan man dor. Det var nice, men inte sa dar sarskilt spektakulart.

Nar jag kom tillbaka fran kryssningen var det bara till att checka ut och hoppa pa bussen till Noosa. Har har jag nu varit i tre dagar. Stallet har en jatte harlig atmosfar och fin natur i narheten. Atmosfaren ar valdigt lik den pa Magnetic Island och hade jag stott pa ratt folk har ar det mycket mojligt att Noosa hade knuffat ner Magnetic Island fran pallen och tagit over platsen som mitt favorit stalle hittils.

Formodligen ska jag stanna ytterligare 2 natter har innan jag drar vidare till Brisbane, men vi far se vad livet har i atanke for mig. For tillfallet ska jag iallafall stoppa i mig lite lunch innan jag drar ner till stranden och cillar ett tag.

Vi hores igen sa smaningom.

Kram pa er dar hemma!

1 bild sager mer an 1000 ord - Dykarcertifikat, Magnetic Island och Solway Lass

Ibland orkar man bara inte skriva en lang text, sa det ar val tur att man tog lite bilder...

Dykarcertifikat

Magnetic Island - Bungalow Bay

 

Solway Lass