En kvinna på tramen frågar mig:
"Are you the nanny?"
"Yes."
"You're doing a great job!"
"Thank you so much"
*Paus*
"I just needed to tell you that."
Till detta ska läggas att jag hela den här veckan haft hemlängtan och börjat tvivla på meningen med att jag är här i Australien överhuvudtaget.
GOD IS GOOD!!!
torsdag 24 mars 2011
tisdag 22 mars 2011
Hemlängtan
Igår längtade jag hem! Första dagen då det kändes jobbigt att jag var här och inte hemma i Habo. Inte så att jag ångrar det faktum att jag är här, eller att jag skulle vilja åka hem. Bara det att just igår hade jag för en dag velat befinna mig hemma istället för här.
Men på kvällen hände något underbart! Loggade in på skype och såg att dom var inloggade där hemma... Ringde.. Och MIN SYSTER svarar!! Hon hade studiedag och ägnade en hel timme till att bara sitta och prata med mig! Dagens high var att min älskade syster satt framför skype där hemma och hade högläste för mig ur Tvillingarna!! Ett minne jag kommer bevara nära mitt hjärta länge!!
Men på kvällen hände något underbart! Loggade in på skype och såg att dom var inloggade där hemma... Ringde.. Och MIN SYSTER svarar!! Hon hade studiedag och ägnade en hel timme till att bara sitta och prata med mig! Dagens high var att min älskade syster satt framför skype där hemma och hade högläste för mig ur Tvillingarna!! Ett minne jag kommer bevara nära mitt hjärta länge!!
lördag 19 mars 2011
Glad och Lycklig
Jag hade den bästa födelsedagen jag kan minnas! Helt undebar dag!!!
Skypesamtal med min kära familj hemma i Sverige, lunch med E, lite ensamtid på biblioteket, jobb och sedan tacomiddag med min familj här. Eftersom jag numera är medveten om att min födelsedag sammanfaller med StPatric's day hamnade jag, R, A, E och N på dansgolvet på Young & Jackson inne i CBD. Sjukt vad kul jag hade!!
Dagarna idag och igår har till stor del tillbringats vid facebook med att svara alla underbara människor som gratulerat mig. Fick många fina hälsningar och ett par kommer att stanna i mitt hjärta länge fram över!
Tack alla som var med och gjorde min födelsedag PERFEKT!!!
Skypesamtal med min kära familj hemma i Sverige, lunch med E, lite ensamtid på biblioteket, jobb och sedan tacomiddag med min familj här. Eftersom jag numera är medveten om att min födelsedag sammanfaller med StPatric's day hamnade jag, R, A, E och N på dansgolvet på Young & Jackson inne i CBD. Sjukt vad kul jag hade!!
Dagarna idag och igår har till stor del tillbringats vid facebook med att svara alla underbara människor som gratulerat mig. Fick många fina hälsningar och ett par kommer att stanna i mitt hjärta länge fram över!
Tack alla som var med och gjorde min födelsedag PERFEKT!!!
onsdag 16 mars 2011
Leaving my teens!
Fatta imorgon fyller jag 20! Lämnar tonåren bakom mig. Och jag befinner mig i Australien! Det är svårt att wrap my head around it, så att säga.
Planen är mysmorgon hemma och baka semlor och bullar. Sedan blir det lunch i Carlton med E.
På kvällen blir det familjemiddag med min värdfamilj, mina värdfarföräldrar och tre av mina vänner här nere. Det ses fram emot stort!
Planen är mysmorgon hemma och baka semlor och bullar. Sedan blir det lunch i Carlton med E.
På kvällen blir det familjemiddag med min värdfamilj, mina värdfarföräldrar och tre av mina vänner här nere. Det ses fram emot stort!
onsdag 9 mars 2011
Läs ej om du ogillar långa inlägg utan bilder....
Oj, oj, oj vad tiden går fort idag. Jag sitter på the State Library of Victoria med min laptop. Har märkt att jag lätt blir trött och får hemlängtan av att vara hemma om dagarna, så nu kör jag på lite miljöombyte. Även om jag inte gör så där jätte mycket vettigt är det ändå trevligare att sitta här än hemma. Har iofs fått en del gjort. Svarat på mail och nu sitter jag ju för en gångs skull och tänker skriva ett ordentligt bloginlägg.
Såå helgen... Jag har verkligen haft en underbar helg! Great Ocean Road och riktigt ordentligt turistliv tillsammans med två tjejer jag träffat i svenska krykan. As nice!
Vi lämnade Melbourne på fredagkvällen. I en vit bil med en viss blågul flagga på sidan (Och texten: Swedish Church, Proudly supported by Bilia) rullade vi iväg längs med motorvägen genom Geelong och Winchelsea för att så småningom svänga in på en slingrande djungelväg mot Apollo Bay. I nattmörkret hittade vi tillslut till stugområdet där vi lånat stuga och efter många om och men lyckades vi även hitta rätt hus. Vi drack lite te, men gick ganska snart till sängs i varsitt rum. Backpacker-lakanen som jag fick i julklapp testades för första gången och fick högt betyg.
På lördag morgon gick jag upp en aning tidigare en nödvändigt. Ensam vaken satte jag mig med en kopp te i handen i en gungstol framför ett stort fönster med havsutsikt. Jag satt där en lång stund och betraktade vågornas brytning, drack mitt te och bara insöp det faktum att jag är i Australien. Jag lever min dröm. Medan jag satt där dök en vit vacker kakadua ner och satte sig på en tv-antenn mitt i mitt synfält. Ögonblicket var fulländat.
Dagen fortsatte med photoshoot! Vi åt våran frukost och satte därefter igång att sminka oss och fixa hår. Jag tror att vi höll på i nästan 3 timmar, men tillslut lämnade vi huset i full lady utstyrsel. Hatten, klänningen, sminket, håret. Det kändes nästan som att klä upp sig inför balen, fast snäppet mindre uppklätt. Vi poseade på alla möjliga ställen med alla möjliga bakgrunder och hade jätte kul. Jag var en aning (läs mycket) stel och spänd i början, men det blev sakta men säkert något lättare och jag hade proffs coacher med mig! Eller nästan iallafall. Jag ser fram emot att få bilderna i datorn och börja ladda upp dom!
Under photoshoot dagen gjorde vi även lite turistande. Vi lyckades rulla längs med the Great Ocean Road ända bort till de 12 apostlarna, som är numera 7 stenpelare som reser sig rakt upp ur havet. Aire Valley som vi passerade på vägen var nog ändå in favorit. Jag vet inget om platsen, men det var oerhört vackert! När tiden började närma sig att lämna de 12 apostlarna och rulla hemåt led samtliga tre ladyklädda turister av något låg energinivå det blev första bästa stop på tillbakavägen. Detta innebar Princetown dess lokala Pub/Restaurang som, tillsammans med campingplatsen på andra sidan vägen, verkade utgöra hela staden.
När vi väl kom oss för att trötta rulla vidare därifrån somnade jag gott i bilen och vaknade först när vi började närma oss en mycket intressant plats: Johanna! Om vi haft mer tid skulle jag gärna åkt ner och tittat närmare, men som det var nu räckte det med fotografering vid en skylt mot Johanna Beach.
Söndagen var sista dagen och planen var att komma hem till Melbourne på kvällen. Jag började åter igen med en stund i gungstolen, med en kopp Chai-latte i handen och vågornas brus i öronen. Frukost, städning och packning kryssades snabbt av listan efter det, men innan vi lämnade huset han jag med en grej till. Dom hade ett elpiano! Jag har aldrig tidigare förstått att mitt pianospelande ändå betyder så mycket för mig. I flera minuter satt jag där med ögonen stängda och spelade Yiruma stycken efter minnet. Fy vad jag saknar mitt piano alltså!
När vi kom iväg rullade vi längs med en oerhört vacker sträcka av the Great Ocean Road i riktning mot Lorne. Vägen gick länge precis bredvid stranden och för varje hörn man rundar ser man den ena magnifika vyn efter den andra. Vi svängde av vid Kenneth River och åkte upp i ett stugområde. Vid toppen klev vi ur bilen och följde en promenadväg in i djungeln. Efter några minuer hojtar Elina. "Där!" och mycket riktigt sitter en livs levande koala i en trädklyka en bit upp och in i skogen. Vi fortsatte längs med vägen och såg allt som allt 6 koalor. Elina visade sig vara bäst på att hitta dom, men även jag och Frida lyckades hitta en var. Nöjda och glada drog vi oss tillbaka till bilen och åt våran bulgursalad.
Efter koalorna väntade en ganska lång tid i bilen innan vi stannade nästa gång vid The Split Point Lighthouse. Vi promenerade runt lite och tog några bilder, men drog oss strax vidare mot Torquay där vi åt middag. Efter detta åkte vi några minuter tillbaka och svängde av mot Bells Beach. Denna berömda surfbeach, med sitt exponerade korallrev, var ganska lugn och vi gick i lugn och ro runt där och tittade på snäckskal och koraller som spolats upp i sanden. Jag insöp lugnet och gick omkring och lyssnade på vågorna. Jag kan inte förstå att det här är verklighet. Min dröm har gått i uppfyllelse och just nu kan jag kalla Australien för hem. Det är ofattbart.
När vi lämnade Bells Beach bakom oss var det inte mycket kvar av The Great Ocean Road. Helgen närmade sig allt för snart sitt slut, men den förlängdes ordentligt av att vi hamnade i bilkö. Vi stod i kö i typ 2 timmar totalt. Men här kommer anldeningen till att jag påpekade att det står svenska kyrkan på bilen. Vad gör man i en bilkö? Man tittar på folk i dom andra bilarna! Vi hade as kul när vi tittade på när människor läste texten och vi betraktade deras olika ansiktsuttryck. Vi vinkade till en buss asiater och fick se många hundhuvuden sticka ut genom bilfönster. Jag kan lätt konstatera att jag aldrig haft så roligt när jag suttit i bilkö som i söndags!
Jaa.. Det var min helg det! Det är inte lite text det här. Och inte har jag några bilder än. Men ge er till tåls, det kommer!! Har ni haft tålamod att ta er igenom hela den här texten klarar ni nog av att vänta ett tag till på bilderna...
Såå helgen... Jag har verkligen haft en underbar helg! Great Ocean Road och riktigt ordentligt turistliv tillsammans med två tjejer jag träffat i svenska krykan. As nice!
Vi lämnade Melbourne på fredagkvällen. I en vit bil med en viss blågul flagga på sidan (Och texten: Swedish Church, Proudly supported by Bilia) rullade vi iväg längs med motorvägen genom Geelong och Winchelsea för att så småningom svänga in på en slingrande djungelväg mot Apollo Bay. I nattmörkret hittade vi tillslut till stugområdet där vi lånat stuga och efter många om och men lyckades vi även hitta rätt hus. Vi drack lite te, men gick ganska snart till sängs i varsitt rum. Backpacker-lakanen som jag fick i julklapp testades för första gången och fick högt betyg.
På lördag morgon gick jag upp en aning tidigare en nödvändigt. Ensam vaken satte jag mig med en kopp te i handen i en gungstol framför ett stort fönster med havsutsikt. Jag satt där en lång stund och betraktade vågornas brytning, drack mitt te och bara insöp det faktum att jag är i Australien. Jag lever min dröm. Medan jag satt där dök en vit vacker kakadua ner och satte sig på en tv-antenn mitt i mitt synfält. Ögonblicket var fulländat.
Dagen fortsatte med photoshoot! Vi åt våran frukost och satte därefter igång att sminka oss och fixa hår. Jag tror att vi höll på i nästan 3 timmar, men tillslut lämnade vi huset i full lady utstyrsel. Hatten, klänningen, sminket, håret. Det kändes nästan som att klä upp sig inför balen, fast snäppet mindre uppklätt. Vi poseade på alla möjliga ställen med alla möjliga bakgrunder och hade jätte kul. Jag var en aning (läs mycket) stel och spänd i början, men det blev sakta men säkert något lättare och jag hade proffs coacher med mig! Eller nästan iallafall. Jag ser fram emot att få bilderna i datorn och börja ladda upp dom!
Under photoshoot dagen gjorde vi även lite turistande. Vi lyckades rulla längs med the Great Ocean Road ända bort till de 12 apostlarna, som är numera 7 stenpelare som reser sig rakt upp ur havet. Aire Valley som vi passerade på vägen var nog ändå in favorit. Jag vet inget om platsen, men det var oerhört vackert! När tiden började närma sig att lämna de 12 apostlarna och rulla hemåt led samtliga tre ladyklädda turister av något låg energinivå det blev första bästa stop på tillbakavägen. Detta innebar Princetown dess lokala Pub/Restaurang som, tillsammans med campingplatsen på andra sidan vägen, verkade utgöra hela staden.
När vi väl kom oss för att trötta rulla vidare därifrån somnade jag gott i bilen och vaknade först när vi började närma oss en mycket intressant plats: Johanna! Om vi haft mer tid skulle jag gärna åkt ner och tittat närmare, men som det var nu räckte det med fotografering vid en skylt mot Johanna Beach.
Söndagen var sista dagen och planen var att komma hem till Melbourne på kvällen. Jag började åter igen med en stund i gungstolen, med en kopp Chai-latte i handen och vågornas brus i öronen. Frukost, städning och packning kryssades snabbt av listan efter det, men innan vi lämnade huset han jag med en grej till. Dom hade ett elpiano! Jag har aldrig tidigare förstått att mitt pianospelande ändå betyder så mycket för mig. I flera minuter satt jag där med ögonen stängda och spelade Yiruma stycken efter minnet. Fy vad jag saknar mitt piano alltså!
När vi kom iväg rullade vi längs med en oerhört vacker sträcka av the Great Ocean Road i riktning mot Lorne. Vägen gick länge precis bredvid stranden och för varje hörn man rundar ser man den ena magnifika vyn efter den andra. Vi svängde av vid Kenneth River och åkte upp i ett stugområde. Vid toppen klev vi ur bilen och följde en promenadväg in i djungeln. Efter några minuer hojtar Elina. "Där!" och mycket riktigt sitter en livs levande koala i en trädklyka en bit upp och in i skogen. Vi fortsatte längs med vägen och såg allt som allt 6 koalor. Elina visade sig vara bäst på att hitta dom, men även jag och Frida lyckades hitta en var. Nöjda och glada drog vi oss tillbaka till bilen och åt våran bulgursalad.
Efter koalorna väntade en ganska lång tid i bilen innan vi stannade nästa gång vid The Split Point Lighthouse. Vi promenerade runt lite och tog några bilder, men drog oss strax vidare mot Torquay där vi åt middag. Efter detta åkte vi några minuter tillbaka och svängde av mot Bells Beach. Denna berömda surfbeach, med sitt exponerade korallrev, var ganska lugn och vi gick i lugn och ro runt där och tittade på snäckskal och koraller som spolats upp i sanden. Jag insöp lugnet och gick omkring och lyssnade på vågorna. Jag kan inte förstå att det här är verklighet. Min dröm har gått i uppfyllelse och just nu kan jag kalla Australien för hem. Det är ofattbart.
När vi lämnade Bells Beach bakom oss var det inte mycket kvar av The Great Ocean Road. Helgen närmade sig allt för snart sitt slut, men den förlängdes ordentligt av att vi hamnade i bilkö. Vi stod i kö i typ 2 timmar totalt. Men här kommer anldeningen till att jag påpekade att det står svenska kyrkan på bilen. Vad gör man i en bilkö? Man tittar på folk i dom andra bilarna! Vi hade as kul när vi tittade på när människor läste texten och vi betraktade deras olika ansiktsuttryck. Vi vinkade till en buss asiater och fick se många hundhuvuden sticka ut genom bilfönster. Jag kan lätt konstatera att jag aldrig haft så roligt när jag suttit i bilkö som i söndags!
Jaa.. Det var min helg det! Det är inte lite text det här. Och inte har jag några bilder än. Men ge er till tåls, det kommer!! Har ni haft tålamod att ta er igenom hela den här texten klarar ni nog av att vänta ett tag till på bilderna...
onsdag 2 mars 2011
Bloggtorka
Jag har bloggtorka. Vet inte vad jag ska skriva om riktigt. Men innan jag åkte sa jag ju att jag skulle försöka uppdatera minst en gång i veckan, så jag kände att det är dax nu.
Veckorna rullar och det är svårt att begripa att jag har varit här i två månader nu. Bara fem kvar. Tiden kommer bara fösvinna!
Helgen som kommer ska spenderas längs med the Great Ocean Road tillsammans med Frida och Elina. Det ses fram emot!!
Nu tog infon slut för denna gång.
Over and out!
/Johanna
Veckorna rullar och det är svårt att begripa att jag har varit här i två månader nu. Bara fem kvar. Tiden kommer bara fösvinna!
Helgen som kommer ska spenderas längs med the Great Ocean Road tillsammans med Frida och Elina. Det ses fram emot!!
Nu tog infon slut för denna gång.
Over and out!
/Johanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
